:-(

Har tappat lusten att skriva, skratta, vara positiv... De senaste två veckorna har varit helvetet på jorden. Handen har gjort ont, motivationen till att göra ngt har varit borta och Klas har mått fruktansvärd dåligt.
När jag kom hem i torsdags låg han gråtandes på soffan och visste varken in eller ut. Han har sjunkit så djupt i sin depression nu att det är jobbigt att komma ut den utan hjälp. Han känner trycket på sig från jobbet och försäkringskassan. Han är rädd för att jobbet kanske sparka honom eller att f-kassan inte vill betala mera. Skulle han bli utan pengar måste vi sälja huset och det är hans mardröm. Han försöker vara positiv men det går inte. Han är rädd och vet inte vad han ska göra. Han sa till mig för ngn dag sedan att han är rädd för den dagen då han inte orka vara stark längre! Igår skulle han prata med sin läkare i telefon men han bröt ihop fullständigt när han berättade hur illa det är. Läkaren bad oss att komma in direkt pga han ville se Klas. Bedömningen blev att han har sjunkit väldigt djup i depressionen igen. Ny medicin och tre veckors heltids sjukskrivning. Hoppas det hjälper nu. Läkaren kallade in mig me i ett annat rum och ville veta av mig hur allvarligt det är. Jag berättade allt...hur han känner, hur jag känner, hur jag upplever honom just nu och hur illa det är. Kändes väldigt bra för mig med att få prata av mig. Nu får vi hoppas att allting löser sig.
Oxå om jag ibland känner mig ensam och övergiven, så älskar jag Klas över allt! Känner även att det är skönt att ha kompisar och en familj som stöttar en. Älskar er alla! Tack!!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone