Hos mig är det just nu bara berg o dalbana.... ena stunden är man glad och nästa stunden är man gråtfärdig. Tycker det är jobbigt att mitt "privatliv" är som det är. Längtan efter en bebis är så stor att det nästan är frustration som har tagit över. Vet att det inte kommer att bli av nu på några månader och det är nog det som sårar mig mest. Men dagen D kommer och tills dess är det bara att avvakta.
Har lovat mig att från och med nu inte skriva så många negativa inlägg och försöka peppa upp mig själv. Livet blir inte bättre och lättare om man är negativ. Livet är för kort att kastas bort.
Vill ni alla hjälpa mig???
Kram!
SvaraRadera