Hej mina kära bloggläsare....förlåt att jag inte har skrivit på ett tag nu, men det har hänt en hel del i mitt liv och det har gjort att jag inte har orkat uppdaterar min blogg. Hoppas ni kan förstå mig när ni läser vidare....
Efter att Klas har sågat sig i fingret har problemen bara blivit mera och mera. Först var det så illa att Klas finger inte ville läka och sedan har min pappa blivit inlagt på sjukhuset på kontroll. De tyckte att han har blivit sämre och ville ha in honom några dagar på observation.
Han blev inlagd i tisdags och när vi kom på besök i onsdags så ville läkaren prata med oss. Först trodde vi att han skulle få komma hem i torsdags, men det var inte det beskedet vi fick. Min pappa är så dålig att han behöver en lungmaskin som vidgar lungorna på nätterna så att han få mera syre. Om han inte lär sig att leva med maskinen eller inte använder den alls kommer han inte att ha lång tid kvar. I o m pappa har fobi föratt han något i ansiktet så frågade han läkare om han inte kunde få lite syre via näsan på dagarna och svaret blev bara: få du syre via näsan på dagarna kommer du att somna och inte vakna mera.....hmmm.....hur hanterar man ett sådant svar.....????....i torsdags skulle jag jobba hela dagen igen men det var inte lätt. Varje gång någon frågade hur jag mådde så bröt jag ihop. Tårarna ran och jag visste inte vart jag skullle ta vägen. TACK till alla mina underbara arbetskamrater som tog han om mig.
Det är en tuff tid som jag har framför mig, men jag hoppas att jag kommer klara av situationen bra med allt stöd jag får. Just nu känner jag att jag inte orkat mera...orkar varken visa vad jag känner och orkar inte visa hur ledsen jag är.
På nätterna när vi går och lägger oss så somna Klas väldigt fort, men jag ligger och funderar och gråter mig in i sömnen. Igentligen är jag världens lyckligaste kvinna som har en underbar sambo, men ändå så vinner tårarna. Ligger och tänker på pappa, vårt förhållande och jobbet...mångar glada och mångar tråkiga tankar som man tyvärr inte kan eller vill dela med sig. Vet inte hur man ska kunna få ordning på allt. Just nu verkar allting bara vara en hel röra som man inte kan dela upp.
Men jag ska försöka vara stark och få ordning på mitt liv och inte tänka så mycket på allt annat.
*kram*
SvaraRaderaHjärtat! Jag finns här för dig. Alltid. En kram. Prata. Sms. En famn att gråta ut i. Var aldrig rädd eller tveka. Vänner finns när glädje sprids men framförallt när man behövs i sorg. Älskar dig hjärtat! KRAM!!
SvaraRaderaEn kram till dej: KRAM
SvaraRaderaoj, du kanske inte vet vem housemouse är....Mimi är det ju =0)
SvaraRadera