Akuten.....

Ojoj vilken kväll/natt.....

Allting började med att Klas var nere i snickarboden och svarvade en skål. Strax innan tio gick jag ner till honom o sa att klockan är mycket och att jag går och duscha. Min magkänsla sa till mig att jag först skulle röja undan lite i köket innan duschen, och det var nog tur det.....

Någon minut senare hör jag ett skrick ifrån källaren och sa börja Klas ropa efter mig....jag öppnar källardörren och upp kommer han med en blödande hand....har nog aldrig sett så mycket blod på en gång och det slutade inte droppa....öppnade vattenkranen och ställde fram en stol...ringde 112 och fick till svar att det går snabbare om vi försöker åka upp själv. Hjärtat bultade, adrenalinet sprutade och kallsvetten kom. Klas som satt i köket blev blekare och blekare och bad mig hämta grannen som är sjuksköterska. Jag sprang över till grannen utan skor och ringde på som en galning....de såg lika skrämda ut som jag och Lotta följde med direkt. Hennes man hämtade ut bilen och erbjöd sig att köra oss. När vi kom in i köket igen så låg Klas på golvet pga han kände sig svimfärdig. På med andra kläder och upp till akuten!!!

På akuten blev vi väl omhändetagna. Väntetiden var kort och läkaren som tog hand om oss var Maria som hade opererat mina handleder :-) Såret såg fruktansvärt ut och där fanns inte mycket som hon kunde sy ihop pga allting var bara köttflisor.

Det som hände i källaren var att Klas skulle jämna till ytan på en skål med vinkelslipen. Skålen högg tag i vinkelslipen och snurrade runt skyddet så att klingan låg fri, samtidigt som den högg bakåt. (Svårt att förklara) Men så var pekfingret i vägen. Istället för en kapskiva (som bara hade lämnat ett snitt) så hade han satt på en sågklinga. Sågklingan gjorde att han sågade upp hela pekfingret från knogen till fingertoppen, längs med hela fingret och så djupt att man såg benet. Nerverna och senorna har klarat sig, men musklen och huden var bara flisor och benet var det lite sågat it. Isch det var äkligt att se. Så mycket blod :-( . Bedövningen fick hon srputa in fyra gånger och ändå hade han känsel i fingertoppen. Maria började med att bränna ihop ådern som låg öppen och pulserade ut blodet. Därefter började hon sy. Längst fram vid fingertoppen kunde hon inte sy pga där fanns ingen hud kvar att sy i. Nu har hon plåstrat om honom och så ska vi åka upp dit på onsdag igen och se att allting läker som det ska. Tycker så synd om honom. Såg riktigt hur han led av smärta och det känns så jobbigt att man inte kan hjälpa till eller göra något så att han inte har så ont. Suck.....

Efter många långa timmar tog vi taxi hem och då gick jag ner i källaren föratt se om jag verkligen hade stängt av allting innan vi åkte...blev ju bara till att rycka alla sladdar jag hittade i det ögonblicket. Japp, jag hade stängd av allting, men det man fick se när man kom ner i källaren var inte så kul. Ska undvika att berätta allting jag såg, men kan bara säga så mycket som att där var mycket blod. Usch ja, det vill man inte vara med om en gång till....denna gången har han haft tur. Hoppas det aldrig kommer att hända igen.

Tack mina underbara grannar som ställde upp och hjälpte oss....Love U!!!